Igår, den 23:e April, var det ett år sen pappa lämnade mig. Det har gått så fort, men samtidigt inte. Det känns verkligen att jag inte har träffat honom, för jag känner mig så oerhört tom och vilsen. Jag saknar honom som fan! Jag saknar hans kramar, hans röst, hans skratt, hans doft, hans oerhört ironiska röst, hans uttjatade dåliga skämt som han alltid lyckades få roliga, hur många gånger han än sa dem. Men de var bara för att de va han. Ingen kan ha en bättre pappa än vad jag har (även fast han har lämnat livet på jorden så finna han alltid med mig, jag vet det)! FAN, pappa! Du lämnade mig för tidigt.
Ingen kommer någonsin kunna ta den platsen du har i mitt hjärta. Jag kommer aldrig älska någon så mycket som jag älskar dig. Jag kommer aldrig sakna någon så mycket som jag saknar dig.
Jag älskar dig pappa, nu och för alltid!
Jag glömmer dig ALDRIG!
Möter du mig på andra sidan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar