lördag 23 oktober 2010

6 månader utan dig...

Idag är det 6 månader sen min pappa lämnade mig. När jag fick samtalet om att han var död så kändes det som att jag dog. Jag gick sönder. Jag bara skrek. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag skrek så mycket jag kunde, men det gjorde bara ondare och ondare ju mer och ju högre jag skrek. Men jag kunde inte sluta. Jag kommer aldrig att glömma den dagen. Kommer ihåg allt som om det va igår. Det värsta av allt är att vi va osams.. Kommer aldrig förlåta mig själv för det. Det känns som att jag gjorde allt en gång för lite. Det känns som att jag sa att jag älskar honom en gång för lite, att jag visade min tacksamhet för lite, att jag pussade honom på kinden en gång för lite, att jag hjäpte honom för lite. Men jag sa Hej Då en gång för mycket. Jag fattar ingenting, men å andra sidan så kanske man inte ska förstå. Jag är glad att jag fick dig som pappa. Va jag ledsen, gjorde du mig glad. Det finns ingen som du. Det fanns inget ont i dig, du blev aldrig arg. Du var en levande ängel. Jag saknar dig så jävla mycket. Jag älskar dig!

460130-100423 <3


Du lämnade mig för tidigt <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar